Fina lyan

Ju äldre man blir, desto mer reflekterar man. Det är nog naturligt. När man är gravid så blir man extra känslosam och funderar kanske lite extra över tillvaron. Jag tänker ibland på hur snabbt och hur mycket mitt liv har förändrats på tio år. När man får perspektiv på livet så uppskattar man det man har mycket mer, i alla fall jag. Att inte tänka på vad man inte har, utan på vad man har.  Jag som är mycket i sociala medier och delar med mig kan kanske verka ytlig ibland men det är ju inte det som är det viktiga, det viktiga är hur man mår och att man är nöjd med sin tillvaro.

För 10 år sedan såg mitt liv helt annorlunda ut, för det första så hade jag inte träffat Marcus.

Jag lyssnade mycket på musik förut och gör det i perioder, både när jag mår sämre och när jag mår bättre. För tio år sedan lyssnade jag ofta på låten ”Feel”.. Musik kan ibland sätta ord på vad man känner lättare än vad man kan själv.

”I just wanna feel

Real love feel the home that I live in

’Cause I got too much life

Running through my veins

Going to waste”

Ingen rolig bild, men det är jag för ca 10 år sedan… med Carex som tyvärr inte finns längre. 

Utan att gå in på detaljer så utan att förvänta mig att träffa Marcus, eller ens bli kär så blev det så. Pang bom. Vi träffades för 8 år sedan via Facebook efter att han tog kontakt med mig, han mindes mig från förskolan där vi hade gått tillsammans. Jag vet att det låter klyschigt men det var nog ödet. Vi är verkligen ett radarpar, precis som alla som är lyckliga i sina förhållanden känner. Jag är lyckligt lottad som har någon som kompletterar mig och som jag inte kan tänka mig att bli gammal utan. Ibland tänker jag, ”tänk om”. Tänk om jag inte hade tagit dem besluten jag tog, hur hade mitt liv sett ut och hur hade jag mått?

Jag känner verkligen att jag har allt, såklart finns önskan om ett bättre boende men det finns ju dem som har det sämre. Vi har inte det dåligt, vi bor i ett bra område och vi har två friska och välmående barn och ett tredje på väg. DET hade jag aldrig trott för tio år sedan. Att min kropp kan leverera dessa små underbara människor. Jag har en fantastisk man som är perfekt för mig och min familj, jag har ett givande arbete och jag har mitt lilla företag där jag får vara kreativ. Ingen som hindrar mig i vad jag vill göra eller känna. Det är livskvalitet.

Idag lyssnar jag med ett leende på ”Love my life”…

”I love my life

I am powerful

I am beautiful

I am free

I love my life

I am wonderful

I am magical

I am me

I love my life”

 Bild från 2015, vilken skillnad ♥

Och idag ♥

Klicka mer än gärna på ♥:at om ni uppskattar den här sortens inlägg…