Fina lyan

Jag har knappt reflekterat över att jag är 3-barnsmamma, att Aaron är en del av familjen är redan så självklart. Precis som det har varit när de andra två barnen kom till världen. Tiden innan är liksom svår att minnas på något sätt. Att få ha en bebis igen är jag så oerhört tacksam för och försöker verkligen njuta av tiden, även om det är lite annorlunda än vad jag hade tänkt mig som ni vet. Han har kommit in i en mammig period nu, vilket är vanligt efter ca 3 veckor. Han vill gärna sova bredvid mig i sängen nu istället för i vaggan, ammar gärna all vaken tid eller sover med tutten i munnen 😉

Ja, nu har han varit såhär i 2-3 dagar men som med bebisar så känns det ju alltid som att det varit en längre period. Jag minns att både Colin och Elise sov PÅ mig under en tid, men det är det alldeles för varmt för nu. Jag klagar egentligen inte över det, även om sömnen är ännu sämre nu. Jag vill hellre försöka att bara njuta av att han är så beroende av mig, sova kan vi göra sen! Får nästan lite panik över hur fort tiden går, han är redan över 3 veckor och har redan blivit mer bebis än spädbarn.

Med första barnet kände jag mig mycket mer låst och besvärad av att inte kunna göra något annat än att amma, jag tror att jag blev lite chockad över hur mycket tid en bebis egentligen tar. Nu reflekterar jag knappt över det, jag vet att den första tiden är bebisen som en förlängning av mamman. Men det är ju en så liten tid av hela livet. Dessutom blir man riktigt bra på att fixa och dona med en arm 😉

Får fortfarande inte på mig båda ringarna, den tjockare förlovningsringen väntar fortfarande på att några kilo ska försvinna 😉 Aarons kilon ska kontrollera imorgon. Hoppas på att han gått förbi födelsevikten nu!