Fina lyan

5 september 2018

I flera dagar har jag gått med en fruktansvärd ångest, maten jag stoppat i munnen har bara växt och knappt gått att svälja. Jag har tvingat i mig lite mat, magen har varit katastrof och jag har knappt kunnat hålla ihop mig under dagarna. Jag har verkligen varit på bristningsgränsen. Dödsångest kallas det tydligen. Ja, jag har varit fruktansvärt rädd för att jag ska dö, Dö från min familj. Idag klockan 15 hade jag tid för besked och stygntagning. Jag var helt övertygad om att vi skulle få dåliga nyheter. Satt med Cancerfondens rådtelefon länge i förmiddags och pratade om vad som jag skulle kunna vänta mig,

Jag, Marcus och Aaron åkte till sjukhuset och satte oss, denna jävla väntan är så himla jobbig och väntrummets väggar bara kryper närmare, ångesten är inte hanterbar och minuterna går långsamt. När vi får komma in tar det någon minut innan läkaren kommer in med min sjuksköterska, man får en egen kontaktsjuksköterska nämligen. Läkaren ser på mig att jag mår dåligt och hon hinner knappt sätta sig innan hon säger…

”Allt såg jättefint ut, ingen spridning”

Jag brister ut i tårar, mina ångesttårar går över till glädetårar och det är så skönt att få släppa ut allt. Äntligen! Jag kan verkligen inte fatta att detta har hänt, jag måste smälta det lite mer. Allt känns som en enda mardröm och alla tankar jag har haft försvann på en gång. Ångesten blåste bort på några sekunder. Jag känner mig frisk helt plötsligt, för någon timme sedan kände jag mig dödssjuk.  Lymfkörtlarna var inte smittade av cancerceller och huden runt tumören fanns det inga spår i heller. Jag ska nu gå regelbundet för kontroller och har även min remiss till Lund för utredning av ärftlig cancer.

5 September. En dag jag alltid kommer att minnas. Inte för att det är min lillasysters födelsedag, utan det var den dagen mitt andra liv började. Jag fick en andra chans idag. Det känns verkligen så. Nu ska jag börja leva igen, njuta av bebistiden och min familj och vänner. Jag kan inte med ord förklara hur lycklig jag är just nu! Visst, jag har lite åkommor kvar som cellförändringarna och sköldkörteln men det är ”småskit” i det stora hela. Jag har i alla fall inte cancer längre!!!!

TACK till alla er som tittar in, ni som skickar meddelanden hela tiden och visar omtanke. Jag är glad att jag har varit öppen med min sjukdom för responsen från er har varit ett stort stöd. Jag ser fram emot att få bjuda på lite roligare inlägg igen och hoppas att ni fortsätter att kika in <3

HÄR kan du läsa om första tiden och HÄR om operationen.