Fina lyan

ATT VARA I MÅL!!

 

Vi är i mål.

 

Idag fick vi sista provsvaren.

 

Den här sommaren blev inte alls som vi hade tänkt, det kommer alltid att vara en sorg att det inte blev som vi hade tänkt. Men tanken på att det kunde ha blivit mycket värre gör det värt att ha offrat den här sommaren, för att få uppleva fler tillsammans. Allt började den där dagen i juli, när Aaron knappt var en vecka gammal. Egentligen började det ju tidigare med oron för cellförändringarna, svullnaden på halsen och förlossningen som inte alls gick som jag tänkte och med misstanke om koaguleringsproblem. Med alla dem problemen så fick jag chockbeskedet att jag hade cancer.

 

Men jag bet ihop, vi försökte leva på som vanligt och ge barnen en sommar som vilken annan, men dem kände på sig att något inte stämde. Det var inte bara att dem hade fått lillebror.  Men hur berättar man vad som pågår för så små barn?

 

 

Dessa tre månader har bestått av otroligt många sjukhusbesök, när jag närmar mig sjukhuset så får jag ångest direkt. Det har varit både behandlingar, kontroller och besked av olika slag. En del akutbesök dessutom. Men det största av allt har varit operationen av benet och ljumsken, när jag tänker tillbaka på tiden runt operationen så har jag svårt att minnas hur mådde. Men jag mådde riktigt dåligt. Jag har svårt att minnas generellt den här tiden då allt flyter samman och mycket är förträngt.

 

 

Att min egen kropp bildade något som hotade mitt liv, är superläskigt och jag har fortfarande svårt att acceptera det. Att jag har haft cancer och kan få det igen. Att jag numera tillhör statistiken. En av dem 3000 som årligen får diagnosen Malingt Melanom men som tillhör den yngre gruppen.

 

 

På uppvaket så var det en man som frågade om jag hade brutit benet, om jag hade åkt skidor (mitt i sommaren?) men jag svarade bara nej. Han gav sig inte och gissade vidare tills jag sa att det var hudcancer, då blev han tyst. Det är ett mycket laddat ord det där. cancer. Ett läskigt ord som man inte vill ha att göra med, men tyvärr drabbas ju var 3:e av cancer i Sverige. Hemsk tanke.

 

 

Ett av barnen cyklade in i mitt ben dagen innan stygnen skulle tas och ett släppte, det blödde rejält och stygnen fick sitta en vecka till. Småsaker i det stora hela som gjorde allt mycket jobbigare. Ett tag orkade jag knappt, det var bara motgång efter motgång kändes det som.

 

 

Men sen kom dagen, vi fick det goda beskedet som jag inte hade vågat hoppas på. Jag var ju redo att checka ut. Cancern var inte spridd! Det är sjuk känsla, jag hade en tumör som togs bort innan jag visste att den var just en tumör.  Jag får sedan reda på detta efteråt och blir då ”sjuk”. Jag opereras igen och känner mig sjuk, döende.

Jag får sedan beskedet att jag varit frisk hela tiden jag trott att jag varit sjuk. Hjärnan spelar en så stor roll i ens mående. Att vänta på ett besked är bland det värsta jag gjort. Jag har aldrig känt mig så sjuk som under den tiden.

 

Men operationen av cellförändringarna fanns ju kvar och jag hade svårt att släppa oron helt, även knölen på halsen var kvar… jag skulle även screenas för fler hudförändringar och allt detta tillsammans gjorde att jag inte kunde slappna av helt.

 

Igår screenades jag. Specialisterna på ”hud” anser att jag inte har några hotade hudförändringar just nu, jag har remiss för foto av kroppen för att sedan följa upp detta 1-2 ggr/ år. Cellförändringarna hade inte utvecklad cancer och ska kollas om 6 månader igen, och idag kom sista beskedet.

 

Ingen Hypotyreos.

 

Check, check och check!

 

 Har detta ens hänt? Så känns det. Allt känns som en mardröm. Hände detta verkligen mig?

Jag har läst att era kommenterar och meddelanden igen, ordentligt . Det var svårt när jag var mitt uppe i det, jag blir alldeles rörd över vilket stort och fint stöd jag har stolt över att jag orkade dela med mig av det. Så till sist:

 

  • gå på cellprov
  • använd hög solskyddsfaktor
  • ha respekt för solen
  • sola inte solarium

 

 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Frida

    Underbart Liw <3. Fastän jag inte "känner" dig mer än via din blogg och insta så har din resa verkligen berört mig. Är så tacksam för din och din familjs skull att allt har ordnat sig!! Njut nu av din fina familj kramar

stats