Äntligen har vi fått tid till RUL (rutinultraljud) ni vet det ultraljudet som man gör runt vecka 18, där man evenuellt kan få reda på bebisens kön. Ja, såklart tittar dem på viktigare saker än så, men vi förväntar oss att bebisen mår bra och ser fram emot att kanske få reda på vilket kön det är som gömmer sig där inne.
Man brukar ju få tiden i god tid och nu närmar vi ju oss vecka 18 så jag ringde och frågade varför vi inte fått någon tid, då frågade hon om vi hade gjort KUB, och det hade vi ju. ”Ja, då är det därför..”: Riktigt konstigt! Aja, inte hela världen.
Men könet, ja det vill gärna veta om vi kan… vi har tagit reda på könet dem andra gångerna och det gör allt mycket lättare att ta in. Dessutom kan man shoppa lite roligare kläder 😉 Vi har ju faktiskt en önskan om ett kön, det får man ju inte enligt ”normen” som jag nämnt tidigare. Men det strutar jag i, hade vi fått välja så hade önskat en son, en lillebror. Men såklart blir verkligen inte besvikna om det kommer en dotter. Alla som har väntat barn vet vad jag menar, man har oftast en liten önskan, förutom det självklara om ett friskt barn, men det är tabu att säga det utanför sin närmsta krets. Vi tror dessutom att det är en dotter som ligger och jäser i magen och det är precis lika välkommet, ni förstår vad jag menar.
Vi tänker lite på hur det blir i syskonskaran. Det är 2 år mellan Colin och Elise, det blir 4 år mellan Elise och bebisen. Tänk i tonåren, två tjejer på 12 och 16 år…. stackars storebror på 18 år, haha. En lillebror känns lite lugnare och vi vill gärna ge Colin en bror. Båda barnen önskar dock en lillasyster 😉
Vi får helt enkelt se, kanske den 9/2! ♥
