Nu är jag gravid i vecka 14.
Det har inte gått så himla snabbt som jag hade trott, det kan bero på mitt mående men jag gissar på att resten kommer att gå snabbare. Iallafall snabbare än vad det har gjort med dem andra, eller upplevas.
Jag har inte heller riktigt förstått att jag ska bli mamma igen, till ett tredje barn. Jag har svårt att ta det till mig på något sätt, overkligt! Efter Elise så var vi säkra på att inte skaffa fler barn men så i somras så kände jag att det måste vi nog! 😉 Allt gick så snabbt tror jag, jag ångrar mig absolut inte! Men jag hinner nog inte riktigt med bara. Om 4 veckor så är det dags för rutinultraljud, då kan man som bekant få reda på bebisens kön. Något som vi ska göra, vi har gjort det med dem andra och är alldeles för nyfikna för at låta bli den här gången. Kommer kanske kännas mer verkligt då också.
Det spelar ingen roll vilket kön bebisen har, såklart. Men vi har faktiskt en önskan om ett, sånt får man ju inte säga, jag vet. Men alla säger ju det till sina närmsta men vågar inte berätta för omgivningen vilket kön man kan önska sig, det är helt fel tycker jag… varför ska man inte få ha en önskan? Det är ju inte så att man älskar barnet mindre eller blir besviken om det blir det andra könet. Eller hur? Om man känner sig som en pojkmamma och önskar fler pojkar, ja då ska man väl så säga det. Samma sak om man önskar en av varje kön, då får man väl göra det?
Får se om jag vågar berätta om vår önskan eller inte, ni brukar ju vara snälla här så det gör jag nog 😉
Ja, men du förstår du mig ju… vi önskade en tjej sist och vågade inte säga det innan ultraljudet ju, men vi blev ju extra glada när vi fick veta att det var en tjej 🙂
Ska oxå ha en trea, är i vecka 13 nu 🙂 vad har du för BF? 🙂
Så konstigt att det ska vara så upprörande att man önskar ett visst kön. Det är ju inte så att man älskar barnet mindre bara för att man får reda på att det inte är det könet man kanske önskade från början. Jag ville verkligen att vår sista skulle vara en flicka men det var inget jag pratade högt om just pga folks alla åsikter. Spännande att se på ultraljudet sen då om ni får vad ni önskar! Vi hade oturen att barnmorskan inte såg könet så vi fick låta det bli en överraskning vilket gjorde att jag istället gick och försökte övertala mig själv att det var en kille bara för att inte bli "besviken" (kanske inte rätt ord men du förstår nog vad jag menar) vid förlossningen. Nu var det en liten tjej som tittade ut men i slutändan så hade det ju inte spelat någon som helst roll. Hoppas du vågar dela med dig, för nu blev jag riktigt nyfiken! 🙂