Fina lyan

ÅRSKRÖNIKA 2018

Det här året alltså, herregud vilket år. Jag har de senaste månaderna tänkt på 2018 som ett skitår och fokuserat på allt det dåliga. Men när jag började kika igenom alla bilder från året, så ser jag ju hur mycket bra saker det också har hänt. En massa fina minnen som jag har glömt bort, som inte har fått plats och som känns så långt borta. Vilken tur att jag gick igenom året för jag fick en helt annan känsla i kroppen nu. Vi fick ju faktiskt barn i år! Bara en sån sak!

Så nu kör vi!

JANUARI

Vi berättade på bloggen i mellandagarna att vi väntade barn, så januari fyllde bloggen med bebisinlägg och magbilder då magen kom snabbt! Jag och Marcus åkte till Prag, vilket var en julklapp till mig från honom. Vi lyssnade på hjärtljuden och syskonen följde med ♥ Vi bokade en resa till Mallorca, en sista innan bebis skulle komma…

FEBRUARI

I februari fick vi veta att vi väntade en pojke <3, vi köpte de första plaggen och jag bråkade vidare med gyn. Minns ni? Det otroligt dåliga bemötandet jag fick där, jag lämnade sedan cellprov var 10 vecka hela graviditeten, får fortfarande ångest av det stället. Vi boade ordentligt och förberedde för Aarons ankomst. Åkte tyvärr på influensan i slutet av februari och jag var riktigt sänkt. Åt en del gott ser jag nu, haha. Det är väl det som sitter kvar nu 😉

MARS

I mars låg jag fortfarande i influensan, samtidigt som jag bara blev större och större om magen… vi hade redan nu koll på det mesta inför Aarons ankomst, säng, bilstol och vagn var redan köpt.

APRIL

I april började jag piggna till men jag jobbade nog halvtid om jag inte minns fel. Fyllde iallafall år, 34 år och blev bortskämd med fina presenter 🙂 åkte på jobb till Visby och fyyy vad jobbigt det var men så kul! Älskar dessa mötesplatser inom mitt yrke. Han knappt packa om väskan innan vi drog till Mallis… och jäklar vad stor jag var! En härlig vecka, sista resan som 4 i familjen.

MAJ

I maj åkte vi hem till Sverige igen och vi tog värmen med oss, värmen som höll i sig hela långa sommaren. Det var sjukt varmt! Gick på ledighet nu och försökte koppla av men fick ju gravidklåda som ni vet. Colin spelade sin första cup och Jennie födde sin Philip ❤️

JUNI

Juni var hemsk, det var sjukt varmt och jag led! Försökte göra roliga saker med barnen men varken ork eller humöret fanns. Jag opererade bort leverfläcken som jag sen får reda på är en tumör. Vilken tur att jag inte visste det där och då. Vi firade midsommar och följde spänt landslaget i Ryssland. Packade bb-väskan och fick igångsättning godkänt efter några turer med hinnsvepningar. Nu är det nära! 🙂

Nära och köra överraskade mig med en fin babyshower, så jag var verkligen redo att föda nu.

JULI

Äntligen. Den 10/7 föds Aaron och bi är äntligen 3-barnsföräldrar. Ni vet ju hur förlossningen var, så det behöver jag inte dra igen. Vi hann komma hem och smälta allt lite tills nästa katastrof kom, cancern. Helt sjukt att det har hänt och när jag ser på bilderna efter det så har dem blivit mörkare… juli 2018 var den mest omtumlande månaden i mitt liv. Vi försökte ändå leva på som vanligt i väntan på operation och försökte hålla skenet uppe för barnen. Men, får inte glömma att vi fick underbara Aaron, det allra viktigaste. Colin fyllde dessutom 6 år!!

Ja, sen köpte vi ju hus samma månad också 😉

AUGUSTI

Augusti var tufft. En enda lång väntan. Men, jag bet ihop. Colin började skolan och jag var tvungen att vara en närvarande och vanlig mamma trots det som pågick i mitt huvud. Aaron förgyllde vår tillvaro såklart och vi levde på som vanligt. Vi gjorde utflykter för barnens skull och för att få tiden att gå. Sommaren var ju fantastisk egentligen, vi gick på dop för Milo och tänkte på om vi skulle orka döpa lilla Aaron också. Operationsdagen kom och natten innan hann Aaron ha sin första förkylning och skrämma oss rejält då vi fick åka in akut med honom när han inte kunde andas, han hade halsont och dykreflexen på honom gick in hela tiden. Så läskigt!

Under den här tiden trodde jag knappt att vi skulle få fira jul tillsammans, det kan låta helt galet att jag blev så rädd men min tumör var av den tjockare sorten och den extra operationen gör man ju inte för att det är trevligt precis. Det fanns ju en risk för spridning till lymfsystemet. Jag älskar mitt liv och vill inte förlora det.

SEPTEMBER

Provsvarsmånaden.

Mår sjukt dåligt men den 5/9, på lillasysters födelsedag får vi veta att det inte fanns metastaser. Alltså det går inte med ord att beskriva detta.

Vi firar direkt, bjuder in alla och skålar med champagne. Jag börjar le igen. Kan titta i kameran. Jag blir sakta men säkert Liw igen. Men en ny Liw. Provsvaren från livmodertappen visade heller ingen utvecklad cancer och allt börjar äntligen ordna upp sig. Jag börjar leva igen! 🙂 Tiden gick så snabbt men ändå inte. En enda stor mardröm känns det som. Jag är fortfarande rädd för spridning, för det kan hända men jag är inne i ”systemet” nu så det känns lite bättre. Dock kommer jag alltid att leva med oron för att metastaser ska dyka upp.

OKTOBER

I oktober börjar livet kännas bättre, jag minns mer från denna tiden. Ja, ni ser ju skillnaden på bilderna också. Elise fyllde 4 år, vi åkte till Lalandia och den fina hösten kom. Jag träffade vännerna själv, tog mig egentid och fick tillbaka glädjen i att fotografera igen.

NOVEMBER

November bjöd på mycket roligheter, vi var på Halloweenfest hos Jennie. Hon fixar dem bästa! Jag och Marcus åkte på spa helt själva, det var vi värda! Aaron döptes, vilken tur att vi fick tillbaka orken till att ta tag i det. Dock ett litet dop men nu är han döpt iaf! Aaron vände sig för första gången och började äta gröt, helt plötsligt blev han en stor kille. Det gick så fort! Jag hängde mycket med mina kids och försökte på något sätt ta igen all tid från sommaren och hösten. Jag har blivit en bättre mamma måste jag säga, i mina egna ögon. Jag tar mer tillvara på tiden med dem och försöker inte gnälla för mycket på dem utan ta det i deras takt. En utmaning ibland men vi börjar få en bra balans nu.

DECEMBER

Ja, detta var ju nyss. Förkyld hela månaden men ändå en mycket fin månad med fina minnen. Livet rullar nu på helt enkelt. 2018 var en riktig käftsmäll, men jag tror att vissa saker sker av en anledning, jag kanske låter lite frälst haha. Men det är nog så att man blir lite annorlunda efter en kris. Man ser annorlunda på livet, ett wake-up call, att Aaron kom mitt i allt ser jag som min och familjens räddning. Med tiden kommer förhoppningsvis minnet av det svåra bli suddigt och 2018 kommer bara vara året då vi fick Aaron till familjen. Jag har lärt mig en del om mig själv det här året men framförallt har jag insett hur mycket jag betyder för andra i min omgivning. Ja inte bara i verkliga livet, men även här på sociala medier.  Jag ser fram emot 2019, en nystart på livet. För nu ska det levas!

TACK för det här året, ni och bloggen har varit både roligt och viktigt. Ni osynliga vänner har vågat er fram i kommentarer och på stan, jag älskar att blogga och ni gör det viktigare än någonsin att fortsätta ♥

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats