Som jag berättade häromdagen så har jag, eller vi, haft en stressig period. Men nu börjar vi landa och det känns bra. Livet har gått i 110 senaste tiden och tid för återhämtning har varit liten. Känner lite att ni kan vi börja leva igen, hitta tillbaka till rutiner. Jag behöver hitta tid för träning, eller ta mig tid. Är dock småsjuk hela tiden tycker jag, men det hör ihop lite kanske. Välmående och träning. Det har varit mycket köpemat också, och socker såklart. Så vi har en del att ta tag i, så är det ju med allt. Jag blir mindre irriterad när jag får träna och röra på mig. Endorfiner som utsöndras såklart, och så får man ju extra energi av det. När jag byter livsstil lite så brukar det också smitta av sig på Marcus, och tvärtom. T ex sluta snusa, träna mer, äta bättre. Nu har han ju sitt diskbråck men börjar bli bättre så hoppas att vi kan komma igång tillsammans snart igen 🙂
