Godmorgon!
Lördagsmorgon här hemma och Aaron väckte mig vid 6-tiden för att sedan somna om. Han är precis som jag, förkyld och hostar. Alla andra har repat sig men vårt hänger kvar, första delen av natten sover han i sin vagga men sen behöver han högläge och då lägger jag nestet såhär på en kudde och då sover han bra.
Jag och Elise smög ner och tog varsin riskaka och jag dricker kaffe nu, idag ska vi till vänner. Colin har både fotboll och kalas, jag försöker dock hålla mig till en aktivitet om dagen. Visst är Aarons pyjamas fin? Vi har lite dispyt (på skoj) om den här, Marcus är inte liiika förtjust i leoprint som jag och absolut inte på killarna. Aaron hade svårt att komma till ro igår och då skyller Marcus på pyjamasen, haha. Köper för övrigt bara pyjamasar från Lindex, dem man kan öppna från två håll med dragkedja. Bästa!
Nu har det gått några dagar sedan operationen, och dagarna har gått lite i en dimma. Jag hade ju feber i måndags och är inte riktigt frisk än, jag fattade nog inte heller omfattningen av operationen egentligen. Jag har kört på som vanligt nästan och ”glömt” att mitt ben saknar en stor bit. Det gör mycket ondare än vad jag hade tänkt och jag har stora blåmärken. Svårt att klä mig pga det, smågrejer som jag inte hade tänkt på. Ingreppet på smalbenet är såklart störst men nu börjar även ljumskens ingrepp kännas mycket, t ex när jag ett av barnen i knät. Jag är extra trött den här veckan och då blir allt mycket jobbigare även om jag försöker ta en dag i taget, vissa dagar är bättre än andra. Tittar på mitt ben och ser ”hålet” och funderar på hur mitt ben kommer att se ut sen, kommer det synas, går det att fixa? Oviktigt egentligen, bara jag blir frisk… men hur det än går så kommer jag alltid att bli påmind om den här tiden när jag tittar på benet.
